Jag är så jävla trött på livet,
att du inte ens kan svara!
pappa du gör mig så sjukt besviken, och de tar på mina krafter att ens försöka, jag undrar om du verkligen vill ha tillbaka mig? jag tog fan mig allt mod jag har för att skriva till dig, men vi får väl hoppas och se vad som händer.

Nu bara för att jag är ledsen, och när jag är de tänker jag bara lite för mycket,
ärligt talat, hur ful måste jag vara? hur omogen är jag?
varför måste kärleken alltid gömma sig på dom svåraste ställena att leta på?
men till er som inte har nån som mig, ge aldrig upp lek med kärleken tills du hittar din riktiga kärlek!

Men en sak är jag verkligen glad att jag har och de är mina underbara vänner,
jag älskar er så, tack för att ni alltid finns vid min sida..

fick bara lust att skriva ut lite här, kanske inte är de bästa stället menmen hellre här än på fb eller bdb.

PUSS!