Vad skönt det var när man var liten. Det existerade inte skitsnack, kärlek var en puss på kinden och pappa var den "bästa" killen i världen. Höjden av smärta var när barbiedockan hade tappat benet. Värsta gråten var när man ramlat och skrapat upp knät och största rädslan var monstret under sängen.
Nu när man är äldre är skitsnack vardagsprat, man pussar alla på munnen och kärlek är svårare. Ibland känner man att pappa är värsta fienden på jorden och höjden av smärta är när man förlorat någon som betyder väldigt mycket. Den värsta gråten är när en vän plötsligt sviker en.
Och den största rädslan är att förlora den man älskar....